R o s a l i l l

Visa i folkviseton - Författare okänd

Jag har vandrat genom skogar,

Jag har klättrat uppför berg.

Jag har vuxit och bytt skepnad

till en jätte från en dvärg.

Jag har stuckit hål på himlen,

och jag har druckit hela hav,

men´s jag vandrat fram och åter

från min vagga till min grav.

Rosalill, Rosalill,

jag skall komma när du vill.

När den stora vilda forsen

är en liten rännil.

Och när stjärnorna har slocknat,

planeterna står still,

ska jag göra allt du vill,

Rosalill, Rosalill.

Över brutna broar,

ombord på brända skepp,

ska jag färdas genom stormar

med min ränsel och min käpp.

Nittio-nio grova stövlar,

nittio-nio gyllne skor

ska jag slita ut på vägen

fram till huset där du bor.

Rosalill, Rosalill,

jag skall komma när du vill.

När den stora vilda forsen

är en liten rännil.

Och när stjärnorna har slocknat,

planeterna står still,

ska jag göra allt du vill,

Rosalill, Rosalill.

Skulle offra ena armen,

skulle ge mitt ena ben,

för att sitta tätt intill dig

nu när timmen blivit sen.

För det bultar så i blodet,

och min kind har fått sån glöd,

utav öl och vin och längtan

just när gryningen är röd.

Rosalill, Rosalill,

jag skall komma när du vill.

När den stora vilda forsen

är en liten rännil.

Och när stjärnorna har slocknat,

planeterna står still,

ska jag göra allt du vill,

Rosalill, Rosalill.